Advokatsamfundet sågar den nya snabblånelagen

Det är nu snart ett halvår sedan som den särskilde utredaren Johan Löfstrand presenterade betänkandet Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter (länk). I denna ingår bland annat ett förslag till en rad nya regler för att begränsa möjligheten att erbjuda snabblån. I princip handlar det om en ny ”snabblånelag”.

Utredningen har sedan nyår varit ute på en remissrunda och det har nu blivit dags för utredaren att ta hand om de många svar som har kommit in. Det finns både positiva och starkt kritiska svar bland remissyttrandena. Ett av de mer högljutt negativa yttrandena har inkommit från Advokatförbundet. I ett kort men kärnfullt yttrande välkomnar Advokatförbundet andemeningen i betänkandet men i övrigt sågas lagförslaget med fotknölarna.

Skarp kritik mot utredningen

Kärnan i Advokatförbundets yrkande är att man menar att utredaren inte på något sätt har bevisat att det finns ett faktiskt behov av en ny lagstiftning. En del av kritiken riktas mot att utredaren har använt övergripande statistik från Kronofogden för att dra generella slutsatser kring överskuldsättning och annan problematik på grund av snabblån. Man menar att lagens grund bygger på en svag grund från början och att det krävs mer underlag – framför allt empiriska sådana och inte bara statistik – för att snabblånelagen ska ha legitimitet.

En annan sak Advokatförbundet trycker på i sitt yttrande är att utredaren inte har identifierat själva problembilden, det vill säga att det verkar finnas ett stort behov bland medborgarna att kunna ansöka om snabblån. Såsom förslaget i betänkandet ser ut kommer majoriteten av de idag typiska snabblånen att försvinna. Det betyder då inte automatiskt att även behovet av att låna samtidigt försvinner. Förbundet pekar särskilt på risken att det kan uppstå en svart marknad för krediter, vilket skulle vara mycket olyckligt, inte minst för svårt överskuldsatta som till exempel får mindre möjligheter att ansöka om skuldsanering.

En tredje punkt som Advokatförbundet tar upp är att det inte primärt bör vara lagstiftarens uppgift att tvinga medborgarna att göra ekonomiskt rationella val. Den som önskar ansöka om ett snabblån bör helt enkelt kunna göra det, även om det i ett både privatekonomiskt och samhälleligt perspektiv kanske inte är ett optimalt agerande.

Den fortsatta beredningen

Nästa steg är att Lagrådet ska granska förslagen för att se om de är förenliga dels med svensk rättstradition, dels med befintlig lagstiftning. Eventuella invändningar från Lagrådet måste tas i beaktande i den proposition som är nästa steg i lagstiftningsförfarandet. Utifrån remissvar och Lagrådets synpunkter är det möjligt att lagförslaget måste förändras på ett eller annat sätt. Det är dock rimligt att anta att förändringarna blir små. Frågan om skuldsättning, och särskilt skuldsättning i samband med snabblån, är en het potatis och politikerna vill gärna visa beslutsamhet i frågan.

Vare sig det blir förändringar eller inte kommer den nya ”snabblånelagen” med största sannolikhet att träda ikraft den 1 juli 2018. Vid det datumet kommer branschen för snabblån att behöva stöpas om från grunden.